Dirtycarrouu

Saknar jossi så mycket.  8-9an hängde jag och jossi i skolan jämt , vi kallades tvilllingarna. Vi planerade att gå med varandra i sam idrott att det skulle vara vi men så blev det inte...

Tror ingen är så mer flummiga än oss på en lektion, vi skrattade jämt, varenda lektion.  Skulle vi redovisa något tillsammans så skrattade vi igenom allt, aldrig var vi seriösa med något!   Men så kom inte jossi in på sam idrott, hon saknade typ 20 poäng eller något sånt, så jäkla tråkigt.

Utan jossi så känns allt så himla seriöst och deppigt i skolan, vi tänkte precis lika, tyckte samma, skrattade åt samma saker, var lika duktiga i skolan, samma kompisar, aldrig negativa? vi stötta varandra mycket.  När lärarna sa till oss att vara tysta så börja vi bara garva ännu mera och fick några gånger gå ut från klassrummet för att vi bara skrattade. Vi skämdes aldrig över att göra något tönttigt. Jag kommer ihåg tex. när vi klädde ut oss till fru söker bonde , så jäkla fula! 

Att gå till skolan känns nästan lite seriöst för min del nuförtiden även om jag vet att man måste gå ut skolan för att få utbildning. 


Jag är inte den som tycker illa om folk. Visst alla människor kan störa sig för stunden på någon viss människa men inte för all framtid så känner jag. Jag mobbar aldrig någon för hur den ser ut, jag vill hjälpa andra människor så mycket jag kan, vill inte någon nått ont. En del personer kan man verkligen ha fördomar  om innan man känner personen och man kan faktist ändra uppfattning. Och det har man rätt till att göra! 

Jag vill bara att allt ska vara som förut